"Vatten, rörelse, brus, ett djup bortom havsbandet, en plats fylld av dolda makter och romantiska undertoner. Det finns ett djupare skeende i den kraft som uppstår då vågor drar något eller någon nedåt under vattendjupet. De undre strömmarnas farliga men magiska värld väcker en känsla av att bara flyta med och överge ens kontroll åt en annan kraft. En stark rörelse som kan skapa en passivisering men också väcka ett inre själsligt motstånd. Man kan också se detta skeende som ett tema eller en metafor för egna känslor. Hur man känslomässigt kan lockas av farliga platser – både i det världsliga, i nuet, som i sin egen själ."

En serie fotograms skapade av upphittade föremål som spolats upp ur havet. Projektet är en hyllning till Anna Atkins.

Avtrycken efter människans närvaro. Avtryck efter marint skräp som flutit I land - objekt som plast och rep vilka har blivit uppsköljt av havet.

Cyanotypi är en av de tidigaste fotoprocesserna. Det är en process som ger djupa blå bilder. Metoden som bygger på järnsalters ljuskänslighet uppfanns 1842 av matematikern och astronomen Sir John Herschel. Den kvinnliga botanikeren och fotografen Anna Atkins (1799-1871) var den första kvinnan som framställde ett fotografi med hjälp av cyanotopi.